Life as an entrepreneur

*Scroll down for Swedish* Being an entrepreneur often means feeling lonely, frustrated, confused and having an insecure income. The other side of it however includes a life of freedom with room for creativity and the opportunity to create something from everything that's within you.

I always come back to my freedom being my number one core life value, therefore a traditional lifestyle really doesn't work for me. The feeling of being stuck, not being able to let my creativity out and being forced into a corner - it completely kills me. I die.

Only the thought of someone telling me what to do and what not to do - it doesn't exist in my world. Here is something I read in an article that explains it very well;

"I chose to become an entrepreneur because I probably cannot be anything else. I've tried, but I don't feel particularly good at it - I don't come to my full right as an employee. At the same time I'm too curious, stubborn, impatient and have far too many ideas to be able to avoid doing my own things. I love having endless opportunities. I also love the exciting people you meet and work with as an entrepreneur. For me, entrepreneurship is a lifestyle."

Life as an entrepreneur is a rollercoaster. I'm constantly thrown between being lost, uncomfortable, too comfortable, inspired, uninspired and like a hundred other feelings. I can stay for a month in Thailand - a trip where I practice yoga, exercise, work etc in the beginning but which after a few weeks turns into something destructive where I start partying, ignoring exercise, working less and so on. Then I know I have to move on.

Traveling gives me a lot of inspiration because I meet so many people and get different impressions. Then it's even nice to come home to ice cold Sweden and be forced into a short period of routines where I can also process all my impressions. Then I get stuck in routines again, lose inspiration and have to get back out. Everything happens so fast; up, down, here and there.


Entrepreneurship requires 100% of your own responsibility, a tremendous self-discipline, a lot of planning, time for creativity and pure hard work. It's absolutely not for everyone. I have no working hours to adapt to, no colleagues and no manager who pushes me to do what I should - everything is my own responsibility.

My number one priority is not money, it never has been. For me, this is about self-realization. I want to do what I want on my terms and there is no other option. I get to create things on my own, do what I love and at the same time I wanna have the freedom to explore the world and myself. It sounds like a pretty selfish lifestyle and to some extent it probably is.


I'm definitely not gonna do only one thing in life, I have many projects running at the same time and some fly - some don't. I need stimulation from different directions all the time for it to be creative and interesting enough. Otherwise I get bored and restless. I think you understand by now that this lifestyle is anything but stable. For me, there is no golden road towards success and 'happiness'. I constantly have to get out; search, fall, make mistakes, cry, be angry, get lost and confused. But there is no other option because that's what gives me ideas and where I grow both personally and in my entrepreneurship. I think it would be completely impossible for me to go back to the life I had before. Having said that, I put no value whatsoever into whether this lifestyle is better or worse than anything else. It just is.


Livet som entreprenör

Att vara entreprenör innebär många gånger att känna sig ensam, frustrerad, förvirrad och att ha en osäker inkomst. Andra sidan av det hela innebär dock en enorm frihet med utrymme för kreativitet och möjlighet att få utlopp för allt som finns inom dig.

Jag kommer alltid tillbaka till att min frihet är mitt nummer ett, därför funkar inte en traditionell livsstil för mig. Jag dör av känslan av att sitta fast, inte få utlopp för min kreativitet och att tvingas in i ett hörn. Att någon över huvud taget ska säga till mig vad jag ska och inte ska göra existerar liksom inte i min värld. Här är ett utdrag ur en artikel som förklarar det väldigt bra;

"Jag valde att bli entreprenör för att jag nog inte kan vara något annat. Jag har försökt, men jag varken mår särskilt bra eller kommer till min fulla rätt som anställd. Samtidigt är jag för nyfiken, envis, otålig och har alldeles för många idéer för att kunna låta bli att göra min egen grej. Jag älskar att ha högt i tak och oändliga möjligheter. Jag älskar också de spännande personer man möter och samarbetar med som entreprenör. För mig är entreprenörskapet en livsstil."


Livet som entreprenör är en rollercoaster. Jag pendlar konstant mellan att vara vilsen, obekväm, för bekväm, inspirerad, oinspirerad och typ hundra andra saker. Jag kan vara en månad i Thailand - en resa som börjar bra med yoga, träning, jobb etc men som efter några veckor övergår i något destruktivt där jag börjar festa, strunta i träning, jobba mindre och så vidare. Då vet jag att jag måste gå vidare.

Att resa ger mig sjukt mycket inspiration eftersom jag träffar så mycket människor och får olika intryck. Sen är det till och med skönt att komma hem till iskalla Sverige och tvingas in en kort period i rutiner och bearbeta alla intryck. Sen fastnar jag i rutiner igen, tappar inspirationen och ger mig tillbaka ut. Det går snabbt, upp, ned, hit och dit.


Entreprenörskapet kräver 100% eget ansvar, en enorm självdisciplin, mycket planerande, tid för kreativitet och rent hårt arbete. Det är förmodligen inte för alla. Jag har inga arbetstider att anpassa mig till, inga kollegor och ingen chef som pushar mig att göra det jag borde - allt det är mitt eget ansvar.

Jag drivs inte av pengar och har aldrig gjort. För mig handlar det om självförverkligandet. Jag vill göra det JAG vill, på mina villkor och det finns inget annat alternativ. Jag får skapa mitt eget, göra det jag älskar och samtidigt har jag friheten att resa runt jorden och utforska mig själv. Det låter som en ganska egoistisk livsstil och det är det kanske till viss del.


Jag kommer inte att pyssla med en sak, jag har många projekt igång samtidigt och vissa flyger andra inte. Jag är ingen förvaltare utan behöver stimulans från olika håll för att få utlopp för min kreativitet och energi.

Jag tror att ni förstår att den här livsstilen är allt annat än stabil. För mig finns det ingen gyllene medelväg att gå mot framgång och 'lycka'. Jag måste konstant ut, söka, ramla, göra misstag, gråta, vara arg, vara vilse och förvirrad. Men det finns inget annat alternativ eftersom det är det som ger mig idéer, utvecklar mig och får mig att växa såväl personligt som i mitt entreprenörskap.


Nu tror jag att det skulle vara helt omöjligt att gå tillbaka till livet jag hade innan. Med det sagt så lägger jag ingen som helst värdering i huruvida den här livsstilen är bättre eller sämre än någon annan. Det bara är.