Bali - The journey begins in Seminyak

Uppdaterad: 28 dec 2018

*Scroll down for Swedish*

Fortunately enough my boyfriend at the time was in the same need of traveling as I was, so we booked the trip to Bali together. We went in the middle of November 2017 and the first stop was Seminyak, a city in southern Bali.


Okey, this city was in many ways completely horrible. When I think of Bali I see large green fields, jungles and other beautiful tropical environments. This was just like any other city in Asia; dirty, messy, loud and smelly. We had booked a hotel in the main street(!) for a whole week before we were going inland to Ubud. I had been looking forward to trying meditation and yoga, reading audio books, listening to inspirational speeches and working on a project I had started. My first impression here though was that this environment was gonna make me more stressed.


The hotel was quite nice and still really cheap. On a "regular" trip I might have wanted to do a lot of day trips or lie on the beach, but that was not my purpose at all. I wanted to get to know myself, explore my mind and develop as a human being. So it turned out perfectly that Seminyak was so uninviting.


I mostly moved between the hotel restaurant, the pool and the beach where I listened to youtube channels such as Actualized, podcasts focusing on psychology, Ted Talks and other inspirational speeches. I tried meditating and doing yoga every day on my own and also read advanced self-help books. I threw myself in this self-development thing - head first (as usual) - and I was so fucking annoyed and frustrated because I was a beginner. I hate not being the best (when it comes to everything) and now I was the worst amateur ever.


The first times listening to these things and reading self-help books I just thought everything was shit, what would I do with all this information? A lot of talk about victim mentality, acceptance commitment therapy, meditation to release your inner voice and blablabla. I didn't even understand the thing about meditation, I couldn't possibly turn off my thoughts and I expected it to be nice and that I would come to some insights, but no.

After a few days though I started to adjust and calm down after all the stress I had lived with back home in Sweden and that was when all the emotions came. I cried and I cried and felt almost more depressed and confused than before. Though this was a good start to the healing process.


When the week was coming to its end we had found some sweet spots with good food, amazing bars by the sea and we realized that there was another side of Seminyak as well. But we wanted to continue on the "spiritual" track and were completely ready to go inland to the jungle in Ubud.

Here I am in front of the camera in a bikini for the first time ever. It looks like I haven't seen the sun for 3 years or so! I was soooo uncomfortable.




Bali - Resan börjar i Seminyak

Jag hade turen att min dåvarande pojkvän var i samma behov av att resa iväg som jag, så vi bokade resan till Bali tillsammans. Vi åkte i mitten på november 2017 och första stoppet blev Seminyak, en stad i södra Bali.


Okej den här staden var ju på många sätt helt hemsk. När jag tänker på Bali så ser jag framför mig stora gröna fält, djungel och andra vackra tropiska miljöer. Det här var precis som vilken annan stad som helst i Asien; det vill säga smutsig, stökig, högljudd och illaluktande. Vi hade bokat hotell på huvudgatan(!) i en hel vecka innan vi skulle åka inåt landet till Ubud. Jag som hade sett fram emot att få testa på meditation och yoga, läsa ljudböcker, lyssna på inspirerade tal och jobba på ett projekt jag hade startat. Här blev jag inte alls speciellt taggad på det, snarare mer stressad.


Hotellet var relativt fint. Jag tror att vi betalade 400 kr per natt för två personer, ett stort dubbelrum med bubbelbad och pool. På en "vanlig" resa hade man kanske velat göra en massa utflykter eller ligga och pressa, men det var inte alls mitt syfte. Jag ville lära känna mig själv, utforska mitt sinne och utvecklas som människa. Så det visade sig vara helt perfekt att stan var så oinbjudande.


Vi rörde oss mest mellan hotellets restaurang, pool och stranden en bit bort. Under vistelsen i Seminyak höll jag mig mycket för mig själv och lyssnade på youtube-kanaler som bland annat Actualized, podcasts med inriktning på psykologi, Ted Talks och andra inspirerande tal. Jag försökte meditera och yoga varje dag på egen hand och läste också avancerade självhjälpsböcker. Jag kastade mig in huvudet före (som vanligt) och jag var så jävla irriterad och frustrerad eftersom jag var nybörjare. Jag hatar att inte vara bäst och nu var jag till och med sämst.

Första tiden tyckte jag bara att allt jag hörde var skit, vad skulle jag göra med all den här informationen? En massa snack om offermentalitet, acceptance commitment therapy, meditation för att släppa fram din inre röst och blablabla. Jag fattade inte ens grejen med meditation, det gick inte alls att stänga av mina tankar och jag förväntade mig att det skulle vara skönt och att jag skulle komma till några insikter, men nej.

Efter några dagar började jag komma ned i varv efter allt stressande hemma i Sverige och det var då känslorna började komma. Jag grät och grät och kände mig nästan mer deprimerad och förvirrad än innan. Jag började känna efter på riktigt och det var en bra början på läkningsprocessen.


När veckan började ta slut hade vi hittat några sweet spots med god mat, fantastiska barer vid havet och insett att det också fanns en annan sida av Seminyak. Men vi ville fortsätta på det "spirituella" spåret och var helt redo att åka inåt landet till djungeln i Ubud.


Här stod jag förresten framför kameran i bikini för första gången någonsin. Det ser ut som jag inte har sett solen på 4 år och jag var så sjukt obekväm.