A very unglamorous day in Manila

When I traveled from Stockholm to Bali I had to book a ticket out of Bali to be able to enter the country. You can’t stay more than 30 days without a visa and I didn’t have one. So Oliver told me he had booked a ticked to the Philippines for a ’visa-run’ meaning you travel out of the country and then go back again. So I booked the same ticket.


We had planned to stay and do photoshoots in Boracay and other beautiful places in the Philippines but Oliver got a job back in Bali so we could only stay for 1,5 days. That meant we really didn’t have time to leave Manila...

I’ve only heard bad things about Manila but I really went there with an open mind.


Back in Canggu we packed our things to go to the airport. The traffic there is chaotic so taking a taxi isn’t always that smart - everyone take bike-taxis instead, so we ordered two bike-taxis to take us to the airport. Then it suddenly started to rain heavily so we had to get raincoats to be able to go by bike. Mine was clear orange with a hoodie and went all the way down to my feet, I looked like a kid. When we arrived at the airport after a 40 min bike-ride we looked like two wet dogs.

Next step was to go through security and after I had passed the gates I noticed Oliver wasn’t there. They had taken him in to some questioning, apparently he had been in Bali 1 day too long. When they finally let him go (with a fine) we saw that the plane was delayed from 11 to 1 in the night. So we sat down by our gate in what was complete chaos. We were surrounded by like 50 asians dressed in some kind of Pokemon suits, running around waving with flags and making V-signs in front of their iPhones put on selfie sticks. Yay.

We found some chairs in the middle of it all and watched Indonesian gossip girl on the TV in front of us, just waiting for time to pass. Then at around 12 I heard my name in the speakers; ’MISS MICAELA LAGER PLEASE GO TO GATE’ - I turned around all confused and saw someone come running looking for us. Suddenly the plane wasn’t delayed anymore AND they had changed the gates? WTF. We had to run to a different floor and almost missed the plane. At least the plane wasn’t full so we could get like 4 hours of sleep on a 3-seat row. Off to a great start!



We arrived in Manila at like 6 in the morning and took a taxi to the hotel just to be told we couldn’t check in until 2pm!! So we left our things and went to a Starbucks nearby. On our way there everyone just stared so weirdly at me! They REALLY stare here and don't even try to hide it. We had slept for like 4 hours and were planning to work but Starbucks had neither outputs nor wi-fi. The wifi only works if you have a Filipino number and why would I have that for only 1,5 days. Also there is something strange going on with the electricity here - you’re not able to charge ur gadgets in cafés/restaurants etc. WHY? I don’t get it, it’s so weird. So no wi-fi and no battery. So instead we fell asleep like two hobos on the couch in Starbucks. About four hours later we woke up all confused. We still had a few hours until check-in.

So what is there to do in Manila? Apparently all people do here is go to shopping malls - so we decided to try that. I don’t like shopping but at least they had wi-fi (I guess cause they want tourists to shop). Screaming kids and 5000 people running around shopping for unnecessary things… We were exhausted. After a few hours we finally went to check in to the hotel.

I really didn’t wanna sleep because I still hoped there would be more to Manila! Oliver fell asleep though so I had to force him to wake up. I had seen some sign in the hotel that said ’discover different cultures in Manila in little Tokyo’ and we thought okay that could be cool, probably nice sushi and something like china-town in NY. After following google maps for a while we ended up in some backyard super nasty Japanese restaurant. That was it! Omg.

We went back to the mall cause there really was no other place to go(!?). Finally we also found some place where we could have decent food. All they eat here is fried fast-food and pastries - it's really hard to find something to eat.

We thought we’d go to some bar but by now we were soooo tired. We were like okay fuck this let’s go to the cinema - we bought a crazy amount of butter popcorn and watched the worst movie ever. Some kind of Transformers movie.

Going back to the hotel that night we couldn’t find a taxi. You have to book it in the app or you’ll get completely ripped off. Problem was that all the taxis in the app were busy and Oliver got blocked for cancelling to many times(?). I couldn’t use my phone cause wifi wasn’t working. Finally we found some shady taxi. He couldn't really find his way to our hotel and ended up stopping a few blocks away from where we were actually going. When we stepped out of the car to walk the rest of the way, he said 'BE CAREFUL!' Fuuuuck. Actually this place is really scary at night. You know when you can just feel it in the air.. the hostility.. and also all the homes had big fences with glass and spikes on them for people not to climb in. And all the places have guards with guns.

When we finally got back we fell asleep in like a second.


Next day we didn’t even wanna stay in Manila so we went straight to the airport and chilled there until our plane left back to Bali. I had to book a ticket out of Bali so we would be let in again now that we were going back. This time I booked a ticket home to Stockholm on the 11th of feb - so one more month of Bali. With no-wi fi - this day at the airport was the worst ever. But we laughed through all of this. It's just life I guess.

SO…

Don’t go to Manila!! I should have a videographer with me! I think my chaos of a life would make great TV haha.



En väldigt oglamorös dag i Manila


När jag åkte från Stockholm till Bali var jag tvungen att boka en biljett ut ur landet för att ens få komma in (som när man reser till USA). Man får inte stanna mer än 30 dagar utan visa och jag hade inget. Oliver sa att han hade bokat en biljett till FIlippinerna för en 'visa-run' vilket alltså betyder att man reser ut ur landet och åker tillbaka igen. Så jag bokade samma biljett.


Vi hade egentligen planerat att stanna och åka runt lite på Filippinerna och fota på de vackra ställen som finns där men Oliver fick ett uppdrag på Bali så vi kunde bara stanna i 1,5 dag. Det betydde alltså att vi inte ens hade tid att lämna Manila... Jag har i princip bara hört dåligt om Manila men jag åkte dit med ett öppet sinne!


I Canggu packade vi våra grejer för att åka till flygplatsen. Trafiken här på Bali är helt galen så man åker inte vanlig taxi - man åker moppetaxi eftersom det är lättare att ta sig fram. Vi beställde alltså moppetaxis och då började det plötsligt ösregna. Vi fick köpa långa regnkappor, min var knallorange och gick hela vägen till fötterna och hade en luva. Jag såg ut som en femåring på dagis. När vi kom fram till flygplatsen 40 min senare var vi två blöta hundar.


Nästa grej var att gå igenom security och när jag hade passerat insåg jag att Oliver inte var med mig. Var fan var han? Tydligen hade de tagit honom till nåt förhör, han hade varit på Bali en dag för länge (31 dagar). Till slut släppte de honom mot en bot och när vi började gå mot gaten såg vi att planet var försenat från 23 till 1 på natten. Vi satte oss ned vid gaten som var helt kaotisk. Vi var omringade av typ 50 asiater utklädda i några typ av pokémon-dräkter, de sprang runt och viftade med flaggor och gjorde peace-tecken med fingrarna framför mobilerna som satt på selfie-sticks. Woho. Vi hittade några stolar mitt i allt och kollade på indonesiska gossip girl på TVn framför oss i väntan på bättre tider antar jag.


Sen vid klockan 12 hörde jag mitt namn i högtalarna; ’MISS MICAELA LAGER PLEASE GO TO GATE’ - jag vände mig om helt förvirrad och såg någon komma springandes för att leta efter oss. Plötsligt så var inte planet försenat längre OCH de hade bytt gate. Wtf. Vi fick springa till en annan våning och hann precis med planet. Som tur är var det ganska tomt så vi kunde ligga ned på sätena och få typ 4 timmars sömn. Bra början!

Vi landade i Manila typ 6 på morgonen och tog en taxi till hotellet bara för att höra att vi inte kunde checka in förrän klockan 14!? Så vi lämnade våra saker och åkte till ett Starbucks i närheten. Alla verkligen stirrade som galningar på mig här, de försökte inte ens dölja det! Lite läskigt.

Vi planerade att jobba men Starbucks hade varken uttag eller wifi(?). Det är som att de lever 20 år tillbaka i tiden här - ställena har liksom inte fungerande wifi. Eller det funkar om du har ett filippinskt nummer men inte hade jag det för 1,5 dag? Det är också nåt konstigt när det kommer till deras el, man får inte ladda sina grejer nånstans? Varför? Jag fattar inte, det är så konstigt. Men jaja jag antar att jag inte behövde något batteri utan wifi. Eftersom vi bara hade sovit 4h och det inte fanns något att göra eller någonstans att ta vägen så somnade vi i soffan på Starbucks som två hemlösa. Några timmar senare vaknade vi helt förvirrade men hade fortfarande några timmar till check in. Så vad finns det att göra i Manila? Det enda folk gör här är tydligen att åka till shopping malls - så vi bestämde oss för att göra det. Jag gillar inte shopping men de hade iallafall wifi där. Några timmar av skrikande barn och 5000 människor som springer runt och shoppar onödiga grejer....vi var helt utmattade. Nu kunde vi äntligen åka till hotellet. Jag ville inte sova för jag ville ändå se Manila. Oliver somnade dock så jag fick tvinga upp honom. Jag hade sett en skylt på hotellet om något som hette 'Little Tokyo' och tänkte att det skulle vara typ som china town i NY. Efter att ha följt google maps ett tag hamnade vi på en deppig japansk restaurang på nån bakgård i stan. Det var det. Herregud.


VI åkte tillbaka till shopping mallen eftersom det inte fanns någon annanstans att ta vägen. Till slut hittade vi också nånstans att äta. Allt de har är friterat eller sötsaker som typ donuts - det är så svårt att hitta något att äta. Vi tänkte gå till nån bar men vid det här laget var vi sååå trötta. Vi bestämde oss för att gå på bio och köpte den största popcornen vi kunde hitta. Filmen vi såg var nån typ av transformers och den var så dålig haha. När vi skulle tillbaka hittade vi ingen taxi. Ja just det, man måste boka taxis i appen eftersom det typ är lite farligt att plocka en från gatan. Problemet var att ALLA taxis var upptagna och sen blev Oliver blockad från appen av någon anledning. Och min mobil funkade ju inte så vi fick plocka en skum taxi på gatan. Han hittade inte riktigt så han stannade en bit från vårt hotell så vi fick gå resten av vägen. När vi klev ur taxin sa han 'BE CAREFUL!'. Alltså okej... det här stället är faktiskt lite läskigt, ni vet när man bara kan känna det i luften. Alla hotell och boenden längs vägen har också glas och spikar på sina murar för att folk inte ska klättra in. Och alla hotell har vakter med stora jävla vapen. Vi klarade oss iallafall och somnade direkt när vi kom tillbaka.


Nästa dag ville vi inte ens stanna i Manila så vi åkte till flygplatsen för att chilla och jobba där. Jag var tvungen att boka en biljett ut ur Bali igen för att få komma in så jag bokade en hem. Jag kommer till Stockholm 12 feb. Och juste, det fanns inget wifi som fungerade på flygplatsen heller så det var ju kul! Allt var helt hemskt men vi skrattade genom det hela. Sånt är livet antar jag.


SÅ... Åk inte till Manila! haha. Jag borde ha med mig nån som filmar mitt liv, allt kaos skulle nog bli bra TV.